Jag blev denna morgon väckt av polisen som gav mig det hemska beskedet att något så allvarligt hade drabbat min "man" jag greps av panik. Herregud...detta blev början på en lång och fruktansvärt jobbig tid i vårat liv.
Kort därpå blev jag körd med polisbil till intensiven på Karolinska.....där jag till slut fick träffa honom....han levde....
Han levde Y
Men sååå mycket mer var det inte just då....han var knappt kontaktbar...
Dom första dagarna var långa, riktigt hemskt långa.
Vi ville ju bara ha ett positivt besked, ett besked som till slut visade sig vara bara halv bra.
Jag blev förskräckt....hur skulle livet bli????
Vid det laget visste jag att han skulle överleva....men var det våran Christian som skulle komma tillbaka? Det var någonting som tiden skulle få utvisa!
Jobbiga jobbiga tankar kretsade i mitt huvud hela tiden och det fanns ingen garanti!!!
Usch...
Men nu sitter jag här 3år senare och idag har tiden fått utvisa att livet blev ganska normalt till slut. Tack gode gud Y
Jag skulle kunna skriva om det hur mycket som helst...men nu har vi tagit nya tag ;)
Men kära vänner, livet är kort!
Var rädda om er och var rädda om varandra, vår familj och dem vi håller kär är det bästa vi har glöm aldrig det.
Pussar & Kramar
Y
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar