Sitter just nu & funderar över hur fort tiden går igen....idag är det 1 år sedan min sambo blev påkörd av tvärbanan...en olycka som vände mitt och många andras liv upp & ner....nu sitter jag här på dagen ett år senare och livet är sig faktiskt ganska så likt från innan olyckan. Det hade jag aldrig äns vågat drömma om för ett år sedan...då såg livet väldigt mörkt ut, när vi satt där på intensivvårdsavdelningen på Karolinska Sjukhuset i Solna i hopp om att få ett positivt besked.
Ett besked som jag förstått idag....att igentligen bara tiden kunde utvisa....En dag som denna är jag fylld av känslor....glädje, ängslan, rädsla, skräck, kärlek och framförallt TACKSAMHET!
Först och främst TACK till min älskling som överlevde detta hemska. TACK till alla er underbara människor som fanns där och hjälpte till på ett eller annat sätt på olycksplatsen, TACK till polisen, TACK till all vårdpersonal på Karolinska sjukhuset och TACK till all vårdpersonal på rehabavdelningarna på Danderyds sjukhus och Huddinge sjukhus. Ett jätte stort TACK till alla er för ett underbart arbete!
Vad hade vi gjort utan er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar